Avla med mantelteckning (Kk) mina erfarenheter

De manteltecknade Dvärgvädurarna har alltid legat mig varmast om hjärtat. Efter 30 år med dem och ett, i mitt tycke, seriöst och analyserande avelsarbete (långt mer än 1000 kullar !) har jag ganska stor erfarenhet vid det här laget och några råd att dela med mig av.

Mantelteckningen är en vidareutveckling av scheckteckningen och ett resultat av en ”vitfläcks polygen”. Det innebär att det är flera samverkande gener som resulterar i en viss teckning. Anlaget verkar genom att stoppa pigmentering i hud och hårstrå på vissa delar av kroppen och det är  de vita partiernas utbredning och placering som ärvs,  alltså inte som många tror de färgade partierna.

Mantelteckning enligt Nordisk Standard:

För att kunna bedöma kaninerna rättvist på utställning har man enats om en ”idealisk” teckning som skall representera vårt mål med full poäng. Man har skrivit en standardtext för att försöka enhetliggöra bedömningen av dom.

Djurens grundfärg är vit med teckning i någon av standarden godkänd färg eller i kombination med Zobel- eller Japanteckning i färgen svart/gul eller blå/gul. Kroppen skall vara manteltecknad. Manteln skall täcka större delen av ryggen och sidorna. De färgade partierna täcka största delen av huvudet samt öronen i sin helhet. Enskilda vita fläckar i pannan och på nacken tom skulderbladen är inget fel. Enskilda fläckar på buken och benen är inget fel. Bottenfärg: På de vita partierna skall den vara vit, på de färgade partierna enligt respektive teckning. Ögonfärg: enligt respektive teckningsfärg   Klofärg: färglös.

Vanliga fel som medför poängavdrag: Vita fläckar i de färgade partierna. Flera  enskilda färgade fläckar på buken. Avdragen varierar beroende på antalet fläckar samt fläckarnas storlek.

Diskvalificerande fel: Övervägande vit färg i manteln och på huvudet ( mer än 50%) samt vita fläckar på öronen. Övervägande fläckar på buken eller färgad buk. Helt färgad eller övervägande färgad bottenfärg på de vita partierna.

 

 

 


                                                                                                

1:a klass teckning enligt standarden = idealet                              1:a klass med avdrag mer vitt i ansiktet, lite fler fläckar på ryggen manteln börjar krympa på sidan

 

 

 

 


knappast godkänd enligt standarden= mycket vitt i pannan 50%, manteln bruten, mycket fläckar i manteln, detta  är ett gränsfall.

Den här teckningen är inte godkänd. Den har alldeles för mycket vitt och ingen egentlig mantel.

Ungefär så här ser en ”Vitscheck” ut.

Genetiken runt Mantelteckning

Anlaget för mantelteckning (Kk) är dominant = styrande.

Det framträder/syns därmed alltid om det finns. Det är endast manteltecknade kaniner (mer eller mindre bra) som kan få avkommor med mantelteckning (mer eller mindre bra). Anlaget kan aldrig ligga dolt hos någon kanin!  Här vet jag, att det ofta förekommer missuppfattningar. Många tror att om det finns en manteltecknad i stamträdet kan kaninen därmed få manteltecknade ungar. Detta är således fel!  Föds det ungar som har vita fläckar efter två enfärgade föräldrar har dessa ärvt holländarteckning (som ibland kan likna mantelteckning). Holländarteckning (är recessiv) kan ligga dold (osynlig) i generation efter generation. Inte förrän holländaranlaget  förenas från två anlagsbärare kommer teckningen till uttryck.


Para manteltecknad med enfärgad

Eftersom anlaget K är dominant (styrande) behöver endast den ena föräldern vara manteltecknad för att en del av avkomman även skall bli det.
Vill man hos avkomman uppnå en teckning i ”första klass”, skall som regel endast den ena föräldern vara manteltecknad. Det är så att mantelteckningen består av polygener (K1, K2, K3 osv. vilket förklarar den stora skillnaden i teckningen hos avkomman) som om de ärvs från både mor och far resulterar i alldeles för mycket vitt på ungarna.

Så här ser ett rutschema med en tänkt manteltecknad Kk moder horisontellt och en enfärgad fader kk lodrätt ut.

 

K

k

k

Kk = manteltecknad

kk = enfärgad

 

k

Kk = manteltecknad

kk = enfärgad

 

                      50 % manteltecknad       +         50 % enfärgad

Som ni ser får man procentuellt hälften av varje, manteltecknat och enfärgat. Glöm dock inte att det hela tiden är slumpen som avgör vilka gener som möts och därmed slutresultatet. Till följd av slumpen, kan vissa kullar innehålla enbart manteltecknade eller enbart enfärgade avkommor! Det beror alltså inte på föräldradjurens kapacitet eller kvallite utan enbart på slumpen! Enligt ”min teori” är de just dessa ”enfärgade kk-kaniner” som är så bra att använda till de manteltecknade som partner.

Para manteltecknad med manteltecknad

Kombinerar man två manteltecknade föräldrar kommer en del av avkommorna (25 %) att bli vad man kallar ”vitscheck”. Det är en manteltecknad, utan mantel med alldeles för mycket vitt på kroppen!  De har nästan enbart vit färg, med små färgade partier som ålstreck, svart fjäril i nosen, svart runt ögonen och några enstaka svarta fläckar på sidorna. Dessa är naturligtvis inte godkända som manteltecknade. Man vet sedan länge att vitfläcksgenerna även bär ett skadligt (letalt) anlag. Det är mer än pälsfärgen som påverkas under fosterutvecklingen. "Vitscheckarna" som fått en förstärkning av denna gen har därmed även fått svagare hälsa. De är mottagligare för infektioner och stress och andra påfrestningar och många når inte vuxen ålder.

Så här ser ett rutschema med föräldrarna lodrätt och horisontellt ut i denna kombination.

 

K

k

K

KK = vitscheck

Kk = manteltecknad

k

Kk = manteltecknad

kk = enfärgad

              50 % manteltecknad + 25 % vitscheck + 25 % enfärgad

Som ni ser får vi fortfarande 50 % manteltecknade och 25 % enfärgade MEN nu blir det också 25 %  så kallade "vitscheckar".

Jag vet att en del uppfödare föredrar just denna kombination. Deras erfarenhet är att de får bättre och fler 1:a klass tecknade avkommor. Denna uppfattning beror nog mer på en felaktig tolkning av slumpens effekt, än på verkliga fakta. För som ni ser ärver den manteltecknade avkomman antingen sitt mantelteckningsanlag från mamman eller från pappan. Om den ärver det från bägge föräldrarna blir det en vitscheck!!! Dessutom vet man i en sån här kombination aldrig från vilken förälder avkomman ärvt sitt mantelteckningsanlag. Det förstör möjligheten till statistik. Vill man dessutom INTE ha vitscheckar får man oönskade individer som enligt standarden inte är godkända och följaktligen inte går stambokföra eller att sälja. Eftersom dom ofta inte är livsdugliga tycker jag det är ytterligare skäl för att undvika dom.
Här vill jag påpeka att alla manteltecknade kaniner med mycket vitt INTE behöver vara ”riktiga vitscheckar”. De kan också vara dåligt manteltecknade individer.  För enstaka sådana dåliga manteltecknade, får man även i kombinationen manteltecknad x enfärgad. Det är just på mängden dåligt manteltecknade, man skall värdera sina blodslinjer.

Para vitscheck med enfärgad

Skulle man lyckas få en Vitscheck till vuxen ålder går det att parar den med en enfärgad kanin. Eftersom vitscheckens båda stora K kommer från "godkänt tecknade föräldrar" kommer de om de kombineras med en enfärgad kanin åter att ge "rätt tecknade" avkommor.

 

k

k

K

Kk = manteltecknad

Kk = manteltecknad

K

Kk = manteltecknad

Kk = manteltecknad

                                       100 % manteltecknade

Det här är snabbaste vägen att få en stor mängd manteltecknade avkommor.

Men man måste utgå från en vitscheck och den är inte godkänd enligt standarden, utan resulterar i en "lucka" i stamtavlan. Själv vill jag inte avla med vitscheckar just på grund av detta. Arbetar man med manteltecknade djur vill man inte ha onödiga "luckor" i stamtavlan. Får man en avkomma i en sådan kombination som "har allt" i fråga om typ, kropp, päls men inte i fråga om teckning, utan kanske är ett gränsfall för godkännande, ligger man osäkert till. Vid stambokföringen godkänner man som bekant inte två generationer med oregistrerade djur. Har man för vana att enbart försöka använda registrerade djur, har man därmed lite marginal.

Själv har jag dock en ny teori ( = inget påstående) om att en del av de förstärkningsgener som ihop med teckningsanlaget K påverkar teckningens slutliga utseende verkar kunna ligga dolt hos de enfärgade avkommorna till manteltecknade kaniner. Flera av oss som avlat länge på manteltecknade kaniner i kombination med enfärgade, har märkt en klar skillnad på resultatet om vi använder en enfärgad partner som kommer från en manteltecknad linje, mot om vi använder en enfärgad som kommer från en helt ”rent enfärgad” linje.  Mantelteckningen blir mycket bättre om man använder enfärgade från manteltecknade linjer! Själv har jag testat detta många gånger med att låta samma manteltecknade hona få para sig med olika partners, som kommer från olika linjer. Flera av de avelshonor jag sålt och som hos mig gett mycket bra tecknad avkomma har sen inte gjort det hos den nya uppfödaren. Här tror jag att orsaken är att den nya ägaren ofta inte använt enfärgat som kommer från tecknade linjer, utan parat med helt ”rena enfärgslinjer” !

Mina Egna erfarenheter och råd:

Blanda inte mantelteckningslinjer.

Om man kombinerar två manteltecknade föräldrar som kommer från olika ”manteltecknade linjer” med varandra kan man inte veta från vilken förälder den manteltecknade avkomman ärvt sina anlag! Då finns det inte längre någon möjlighet att föra statistik över hur bra en avelslinje är i fråga om procent "förstklassig teckning" på avkommorna.  Det kan vara väldigt värdefullt att kunna göra det, för om man märker att en linje inte ger det önskade resultatet inom rimlig tid är det bättre att bryta och starta om på en ny linje. Det går naturligtvis mycket fortare framåt i aveln, om man utgår från bra anlagsbärare, än om man startar på en mindre god teckning och sen i löpande generationer försöka omforma det genetiska materialet mot ett önskat slutresultat. Det går många generationer för att rensa bort icke önskvärda egenskaper (som vitt på öronen). Eller om man upptäcker att någon linje bär just ”vita klor”.

Jag har själv satt som mål att aldrig göra detta misstag och har som resultat av det, noggrant kunnat testa de olika blodslinjer jag avlat på, i detta avseende. Ni skall veta att det är många blodslinjer genom åren som jag övergett. En av de "goda" blodslinjer som fortfarande står sig utmärkt väl i konkurrensen i min kaningård, är min gamla svenska linje från Marianne Tjäderud som var verksam på 70-talet. Jag köpte min första manteltecknade hona av henne i slutet av 70-talet och är nu uppe i 14:e generationen 1:a klass- bedömt tecknade avkommor efter denna hona! Jag har gjort en teckningsbeskrivning på varje tecknad kaninunge som är född här (flera tusen st)! Jag har dessutom alla dessa generationers avelsdjur fotografiskt dokumenterade. Jag kan där se hur mantelteckningen långsamt förbättrats steg för steg. En smått fantastisk avelshistoria på sitt sätt. Jättekul ! Känns nästan som ett livsverk.

De nyare Tyska linjerna har också varit bra, men de ger ofta ”undertecknade” djur med en mantel som går för långt ner på sidorna, långt fram på bringan, fläckar på frambenen och för mycket fläckar på buken. Det har visat sig vara väldigt svårt rent genetiskt, att få lite fläckar på skuldran och i ansiktet = mycket färg på ovansidan och sedan lite färg på undersidan = vit buk. Det vill gärna bli färg även på buken. Det är ju ett fel enligt standarden.

Det går naturligtvis mycket fortare framåt i avelsarbetet om man utgår från bra anlagsbärare, än om man startar på en mindre god teckning och sen i löpande generationer försöker omforma det genetiska materialet. Det åtgår många generationer för att rensa bort icke önskvärda egenskaper (som vitt på öronen) och det tar tid, arbete och utrymme i stallet. Gå gärna in på mina länkar på hemsidan om mina olika teckningslinjer och läs mer om dom där.

Para manteltecknat med enfärgade partners

Jag har en ”egen teori” ( OBS! Jag påstår alltså inte att detta är rätt) Jag misstänker att en del av de förstärkningsgener, som tillsammans med det dominanta teckningsanlaget K, påverkar teckningens slutliga utseende är recessiva och ”verkar kunna ligga dolda” hos de enfärgade avkommorna till manteltecknade kaniner.

Orsaken, skälen till min teori är, att flera av oss uppfödare som avlat länge på manteltecknade kaniner har märkt en klar skillnad på avelsresultaten. Beroende på om vi använder en enfärgad partner som kommer från en manteltecknad linje, mot om vi använder en enfärgad som kommer från en helt ”rent enfärgad” linje (som inte innehåller några manteltecknade). 

Mantelteckningen hos avkomman blir mycket bättre om man använder enfärgade partners som kommer från manteltecknade linjer!

Själv har jag testat teorin många gånger, genom att låta samma manteltecknade hona få para sig med olika partners, som kommer från olika linjer. I de kullar dom fått tillsammans med en enfärgad partner som kommer från en manteltecknad linje har betydligt fler ungar varit förstklassigt tecknade än resultatet varit i kullar med partners från rena enfärgslinjer. Flera av de avelshonor jag sålt och som här hos mig, tillsammans med mina enfärgade hanar, gett mycket bra tecknad avkomma, har sen inte gjort det hos den nya uppfödaren. Här tror jag att orsaken varit att den nya ägaren inte använt enfärgat som kommer från tecknade linjer, utan parat med helt ”rena enfärgslinjer”! Därför har dom inte fått lika bra resultat som jag.

Vitt på öronen

Vita partier på öronen, oftast på öronspetsen är ett vanligt förekommande fel. För länge sedan, när den gamla standarden gällde var detta tillåtet. Så teckningsgenen ligger kvar i generna i många blodslinjer. Min erfarenhet är att detta är ett stakt nedärvbart fel. Det verkar inte kopplat till anlaget för själva mantelns utbredning eller antal fläckar i manteln, utan verkar vara ett eget anlag (någon av polygenerna som ingår i scheckanlaget). Kaniner med i övrigt utmärkt teckning kan tyvärr få vita örontoppar. Det är ett diskvalificerande fel enligt standarden och jag råder er att inte avla på såna djur.

Vita klor

En del tror att man får ungar med vita klor efter manteltecknade föräldrar. Detta är en misstolkning.
Anlaget för vita klor är ett eget anlag som inte har med mantelteckningen att göra. Det är väl känt av alla, men ännu inte tillräckligt analyserat och har ännu inge fått någon egen bokstavskod.

Orsaken till att denna misstolkning har uppstått, är att det tyvärr har varit mindre seriösa uppfödare som har använt sig av kaniner med denna oönskade gen, som ger vita klor i kombination med mantelteckning. Detta, eftersom de vet att de manteltecknade avkommorna till följd av sin teckning enbart har färglösa klor. Det här oönskade felet, de enstaka vita klorna, kommer alltså inte att "synas" på de manteltecknade avkommorna eftersom de till följd av sina vita fötter alltid har vita klor. Men när det föds enfärgade ungar, efter dessa anlagsbärande föräldrar, kan plötsligt de oönskade vita klorna framträda!

Mitt råd är: Avla aldrig på kaniner med anlag för oönskade vita klor! Det hämmar sig i längden.

Mörka klor

Ibland har jag drabbats av att mina manteltecknade kaniner med åren, när de blir äldre 4 -5 år plötsligt kan få någon mörk klo. Klorna ser inte skadade ut, eller angripna av svamp eller något annat som kan ha orsakat förändringen. Jag har själv ingen förklaring, utan efterlyser gärna en, ifall någon annan har någon erfarenhet eller kunskap om detta.
Jag har inte heller någon erfarenhet av om detta är arvbart. Så många gånger har jag inte fått det för att man skall kunna dra några slutsatser. Hittills några enstaka djur på 30 år!

Fläckar på buken

Fläckar på buken verkar däremot vara anlag kopplat till själva mantelns utbredning. Ju större mantel med få fläckar på skuldran, desto fler färgade fläckar på buken. Förmodligen är det ett resultat av att man hela tiden väljer avelsdjur med i princip "så få scheckpolygener" (= lite vitt), som möjligt. Det är antagligen inte enbart i manteln och på huvudet utan även på buken man får större färgade partier. Hela kroppen påverkas om man reducerar antalet polygener. Manteln kan även få en tendens att krypa ner under buken, vilket inte heller är önskvärt. Idealteckningen skall ju ha en synlig vit kant nertill längs sidan. Fläckarna på buken syns väldigt tydligt på en enfärgad kanin som svart, blå eller madagaskar men nästan inte alls på en viltfärgad kanin, eftersom den har vit buk i sin grundfärg. Fläckarna syns bara i bottenfärgen om man blåser i pälsen.

Lyckas med manteltecknade djur

Det som komplicerar aveln med mantelteckning, är att man inte enbart får stirra sig blind på teckningen. En Dvärgvädur består av så många fler komponenter än teckningen. För mig är fortfarande "typen" det viktigaste. Huvudet, kroppen och som en extra finess pälskvallite och färg. Men att få vinna "Best in Show" med en manteltecknad, vilket kanske är det svåraste uppdraget, känns som något extra. Något jag faktiskt vid det här laget lyckats göra många gånger. Samt att få bedömningen 20 poäng på teckningen! Min gamla "Flåhhackebackens Star Fighter" manteltecknad madagaskar blev faktiskt Best in Show sista gången vid 6,5 års ålder i Wasahallen i Stockholm och Sveriges allra först Champion i rksförbundet vid 8 års ålder! Han fick bedömningen 20 poäng på teckningen med kommentaren Exelent på LU 1988!

"Flåhackebackens Viggo" viltgrå manteltecknad blev Best in Show många gånger, Bästa manteltecknade Viltgrå ännu fler och Best i Rasen två år i rad på LU! Han var även Svensk och Norsk Dvärgkaninklubbs Champion. Bägge dessa kaniner stammar tillbaka på Marianne Tjäderuds ursprungshona. 7 st av mina SDK Champions är madagaskar -/eller viltgrå- manteltecknade.

”Flåhackebackens Filepin” var Svensk Champion, Svensk och Norsk Dvärgkaninklubbs Champion. Även han vann många stora segrar. Bl.a blev han Best in show på SDK-vinterspecial i Borås 2003.

Hitills har jag blivit Klubbmästare på Viltgrå manteltecknade Dvärgvädurar i Svenska Dvärgkaninklubben 13 år i rad. Med de Madagaskar manteltecknade 9:e Klubbmäsatre + 5 ggr 2:a.

En av mina manteltecknade avelshonor Flåhackebackens Baronessa (numera såld till Norge) är mamma till 5 st 95 poängs avkommor!

Detta bevisar att det går att lyckas med de manteltecknade!!

Det är en stor utmaning, naturligtvis, men ingen omöjlighet.

Hoppas nu att ni med hjälp av dessa råd får fullt med förstklassigt manteltecknade kaninungar i era kaningårdar. Många av mina absolut framgångsrikaste utställningskaniner har varit manteltecknade så det går mycket väl att lyckas med dom! Det är en stor utmaning, naturligtvis men ingen omöjlighet.

Birgit Lundberg/Flåhackebackens Dvärgvädurar