Avla med mantelteckning (Kk)
mina erfarenheter
De manteltecknade Dvärgvädurarna har alltid legat mig varmast om hjärtat. Efter drygt 40 år med dem och ett, i mitt tycke, seriöst och analyserande avelsarbete (långt mer än 1000 kullar !) har jag ganska stor erfarenhet vid det här laget och några råd att dela med mig av.
Mantelteckningen är en vidareutveckling av scheckteckningen och ett resultat av en ”vitfläcks polygen”. Det innebär att det är flera samverkande gener som resulterar i en viss teckning. Anlaget verkar genom att stoppa pigmentering i hud och hårstrå på vissa delar av kroppen och det är de vita partiernas utbredning och placering som ärvs, alltså inte som många tror de färgade partierna.
Mantelteckning enligt
Nordisk Standard:
För att kunna bedöma kaninerna rättvist på utställning har man enats om en ”idealisk” teckning som skall representera vårt mål med full poäng. Man har skrivit en standardtext för att försöka enhetliggöra bedömningen av dom.
Djurens grundfärg är
vit med teckning i någon av standarden godkänd färg eller i kombination med Zobel- eller Japanteckning i färgen svart/gul eller
blå/gul. Kroppen skall vara manteltecknad. Manteln skall täcka större delen av
ryggen och sidorna. De färgade partierna täcka största delen av huvudet samt
öronen i sin helhet. Enskilda vita fläckar i pannan och på nacken tom
skulderbladen är inget fel. Enskilda fläckar på buken och benen är inget fel.
Bottenfärg: På de vita partierna skall den vara vit, på de färgade partierna
enligt respektive teckning. Ögonfärg: enligt respektive teckningsfärg Klofärg:
färglös.
Vanliga fel som
medför poängavdrag: Vita fläckar i de färgade partierna. Flera enskilda färgade fläckar på buken.
Avdragen varierar beroende på antalet fläckar samt fläckarnas storlek.
Diskvalificerande
fel: Övervägande vit färg i manteln och på huvudet ( mer
än 50%) samt vita fläckar på öronen. Övervägande fläckar på buken eller färgad
buk. Helt färgad eller övervägande färgad bottenfärg på de vita partierna.
1:a klass teckning enligt standarden = idealet 1:a klass med avdrag mer vitt i ansiktet, lite fler fläckar på ryggen manteln börjar krympa på sidan
knappast godkänd enligt standarden= mycket vitt i pannan 50%, manteln bruten, mycket fläckar i manteln, detta är ett gränsfall.
Den här teckningen är inte godkänd. Den har alldeles för mycket vitt och ingen egentlig mantel.
Ungefär så här ser en ”Vitscheck” ut.
Genetiken runt Mantelteckning
Anlaget för mantelteckning (Kk) är dominant = styrande.
Det framträder/syns
därmed alltid om det finns. Det är endast manteltecknade kaniner (mer eller
mindre bra) som kan få avkommor med mantelteckning (mer eller mindre bra). Anlaget
kan aldrig ligga dolt hos någon kanin! Här vet jag, att det ofta förekommer
missuppfattningar. Många tror att om det finns en manteltecknad i stamträdet
kan kaninen därmed få manteltecknade ungar. Detta är således fel!
Föds det ungar som har vita fläckar efter två enfärgade föräldrar har dessa ärvt holländarteckning (som ibland kan likna mantelteckning). Holländarteckning är ett recessivt anlag och kan ligga dold i generation efter generation. Inte förrän holländaranlaget förenas från två anlagsbärare kommer teckningen till uttryck.
Para manteltecknad med enfärgad
Eftersom anlaget K
är dominant (styrande) behöver endast den ena
föräldern vara manteltecknad för att en del av avkomman även skall bli det.
Vill man hos avkomman uppnå en teckning i ”första klass”, skall som regel
endast den ena föräldern vara manteltecknad och paras mot en enfärgad. Mantelteckningen
består av polygener (K1, K2, K3
osv. vilket förklarar den stora skillnaden i teckningen hos avkomman) som om de
ärvs från både mor och far resulterar i alldeles för mycket vitt på ungarna.
Så
här ser ett rutschema med en tänkt manteltecknad Kk moder horisontellt och en
enfärgad fader kk
lodrätt ut.
|
|
K |
k |
|
k |
Kk = manteltecknad |
kk = enfärgad |
|
k |
Kk = manteltecknad |
kk = enfärgad |
50 % manteltecknad + 50
% enfärgad
Som ni ser får man procentuellt hälften av varje, manteltecknat och enfärgat. Glöm dock inte att det hela tiden är slumpen som avgör vilka gener som möts och därmed vad slutresultatet blir. Till följd av slumpen, kan vissa kullar innehålla enbart manteltecknade eller enbart enfärgade avkommor! Det beror alltså inte på föräldradjurens kapacitet eller kvalité utan enbart på slumpen! Enligt ”min teori” är de just dessa ”enfärgade kk-kaniner” som är så bra att använda till de manteltecknade som partner. Det verkar som om de trots allt ärver vissa förstäkningsanlag för teckningen.
Para manteltecknad med
manteltecknad
Kombinerar man två manteltecknade föräldrar kommer en del av avkommorna (25 %) att bli vad man kallar ”vitscheck”. Det är en manteltecknad, utan mantel med alldeles för mycket vitt på kroppen! De har nästan enbart vit färg, med små färgade partier som ålstreck, svart fjäril i nosen, svart runt ögonen och några enstaka svarta fläckar på sidorna. Dessa är naturligtvis inte godkända som manteltecknade. Man vet sedan länge att vitfläcksgenerna även bär ett skadligt (letalt) anlag. Det är mer än pälsfärgen som påverkas under fosterutvecklingen. "Vitscheckarna" som fått en förstärkning av denna gen har ibland även fått svagare hälsa. De är mottagligare för infektioner och stress och andra påfrestningar och många når inte vuxen ålder.
Så här ser ett rutschema med föräldrarna lodrätt och horisontellt ut i denna kombination.
|
|
K |
k |
|
K |
KK = vitscheck |
Kk = manteltecknad |
|
k |
Kk = manteltecknad |
kk = enfärgad |
50 % manteltecknad + 25 %
vitscheck + 25 % enfärgad
Som ni ser får vi fortfarande 50 % manteltecknade och 25 % enfärgade MEN nu blir det också 25 % så kallade "vitscheckar".
Jag vet att en del uppfödare föredrar just denna
kombination. Deras erfarenhet är att de får bättre och fler 1:a klass tecknade
avkommor. Denna uppfattning beror nog mer på en felaktig tolkning av slumpens
effekt, än på verkliga fakta. För som ni ser ärver den manteltecknade avkomman antingen sitt mantelteckningsanlag från
mamman eller från pappan. Om den ärver det från bägge föräldrarna blir det
en vitscheck!!! Dessutom vet man i en sådan här
kombination aldrig från vilken förälder avkomman ärvt sitt
mantelteckningsanlag. Det förstör möjligheten till statistik. Vill man
dessutom INTE ha vitscheckar får man oönskade individer som enligt standarden
inte är godkända och följaktligen inte går stambokföra eller att sälja. Eftersom dom ofta inte är lika livskraftiga
tycker jag det är ytterligare skäl för att undvika dom.
Här vill jag påpeka att alla manteltecknade kaniner med mycket vitt INTE
behöver vara ”riktiga vitscheckar”.
De kan också vara dåligt manteltecknade individer. För enstaka sådana dåliga
manteltecknade, får man även i kombinationen manteltecknad x enfärgad. Det är
just på mängden dåligt manteltecknade,
man skall värdera sina blodslinjer.
Para vitscheck med enfärgad
Skulle man lyckas få en Vitscheck till vuxen ålder går det att parar den med en enfärgad kanin. Eftersom vitscheckens båda stora K kommer från "godkänt tecknade föräldrar" kommer de om de kombineras med en enfärgad kanin åter att ge "rätt tecknade" avkommor.
|
|
k |
k |
|
K |
Kk = manteltecknad |
Kk = manteltecknad |
|
K |
Kk = manteltecknad |
Kk = manteltecknad |
100 % manteltecknade
Det här är snabbaste vägen att få en stor mängd manteltecknade avkommor.
Men man måste utgå från en vitscheck och den är inte godkänd
enligt standarden, utan resulterar i en "lucka" i stamtavlan. Själv
vill jag inte avla med vitscheckar just på grund av detta. Arbetar man med
manteltecknade djur vill man inte ha onödiga
"luckor" i stamtavlan. Får man en avkomma i en sådan kombination
som "har allt" i fråga om typ, kropp, päls men inte i fråga om teckning,
utan kanske är ett gränsfall för godkännande, ligger man osäkert till. Vid
stambokföringen godkänner man som bekant inte två generationer med
oregistrerade djur. Har man för vana att enbart försöka använda registrerade
djur, har man därmed lite marginal.
Mina Egna erfarenheter och råd:
Blanda inte mantelteckningslinjer.
Om man kombinerar två manteltecknade föräldrar som kommer från olika ”manteltecknade linjer” med varandra kan man inte veta från vilken förälder den manteltecknade avkomman ärvt sina anlag! Då finns det inte längre någon möjlighet att föra statistik över hur bra en avelslinje är i fråga om procent "förstklassig teckning" på avkommorna. Det kan vara väldigt värdefullt att kunna göra det, för om man märker att en linje inte ger det önskade resultatet inom rimlig tid är det bättre att bryta och starta om på en ny linje. Det går naturligtvis mycket fortare framåt i aveln, om man utgår från bra anlagsbärare, än om man startar på en mindre god teckning och sen i löpande generationer försöka omforma det genetiska materialet mot ett önskat slutresultat. Det går många generationer för att rensa bort icke önskvärda egenskaper (som vitt på öronen).
Jag har själv satt som mål att aldrig göra detta misstag och
har som resultat av det, noggrant kunnat testa de olika blodslinjer jag avlat
på, i detta avseende. Ni skall veta att det är många blodslinjer genom åren som
jag övergett. En av de "goda" blodslinjer som fortfarande står sig utmärkt
väl i konkurrensen i min kaningård, är min gamla svenska linje från
De nyare Tyska linjerna har också varit bra, men de ger ofta ”undertecknade” djur med en mantel som går för långt ner på sidorna, långt fram på bringan, fläckar på frambenen och för mycket fläckar på buken. Det har visat sig vara väldigt svårt rent genetiskt, att få lite fläckar på skuldran och i ansiktet = mycket färg på ovansidan och sedan lite färg på undersidan = vit buk. Det vill gärna bli färg även på buken. Det är ju ett fel enligt standarden.
Det går naturligtvis mycket fortare framåt i avelsarbetet om
man utgår från bra anlagsbärare, än
om man startar på en mindre god teckning och sen i löpande generationer
försöker omforma det genetiska materialet. Det
åtgår många generationer för att rensa bort icke önskvärda egenskaper (som vitt
på öronen) och det tar tid, arbete och utrymme i stallet. Gå gärna in på mina
länkar på hemsidan om mina olika teckningslinjer och läs mer om dom där.
Para manteltecknat med
enfärgade partners
Själv har jag dock
en ny teori ( = inget
påstående) om att en del av de förstärkningsgener som ihop med
teckningsanlaget K påverkar teckningens slutliga utseende verkar kunna
ligga dolt hos de enfärgade avkommorna till manteltecknade kaniner. Mantelteckningen hos
avkomman blir mycket bättre om man använder enfärgade partners som kommer från
manteltecknade linjer! Flera av
oss som avlat länge på manteltecknade kaniner i kombination med enfärgade, har
märkt en klar skillnad på resultatet om vi använder en enfärgad partner som
kommer från en manteltecknad linje, mot om vi använder en enfärgad som kommer
från en helt ”rent enfärgad” linje.
Mantelteckningen blir mycket bättre om man använder enfärgade från
manteltecknade linjer! Själv har jag testat detta många gånger med att låta
samma manteltecknade hona få para sig med olika partners, som kommer från olika
linjer. I de kullar dom fått tillsammans med en enfärgad partner som kommer
från en manteltecknad linje har betydligt fler ungar varit förstklassigt
tecknade än resultatet varit i kullar med partners från rena enfärgslinjer. Flera av de avelshonor jag sålt och som här
hos mig, tillsammans med mina enfärgade hanar, gett mycket bra tecknad avkomma,
har sen inte gjort det hos den nya uppfödaren. Här tror jag att orsaken varit
att den nya ägaren inte använt enfärgat som kommer från tecknade linjer, utan
parat med helt ”rena enfärgslinjer”! Därför har dom
inte fått lika bra resultat som jag.
Vitt på öronen
Vita partier på öronen, oftast på öronspetsen är ett vanligt förekommande fel. För länge sedan, när den gamla standarden gällde var detta tillåtet. Så teckningsgenen ligger kvar i generna i många blodslinjer. Min erfarenhet är att detta är ett stakt nedärvbart fel. Det verkar inte kopplat till anlaget för själva mantelns utbredning eller antal fläckar i manteln, utan verkar vara ett eget anlag (någon av polygenerna som ingår i scheckanlaget). Kaniner med i övrigt utmärkt teckning kan tyvärr få vita örontoppar. Det är ett diskvalificerande fel enligt standarden och jag råder er att inte avla på såna djur.
Vita klor
En del tror att man får ungar med vita klor efter manteltecknade
föräldrar. Detta är en misstolkning.
Anlaget för vita klor är ett eget anlag som inte har med
mantelteckningen att göra. Det är väl känt av alla, men ännu inte tillräckligt
analyserat och har ännu inte fått någon egen bokstavskod.
Orsaken till att denna misstolkning har uppstått, är att det tyvärr har varit mindre seriösa uppfödare som har använt sig av kaniner med denna oönskade gen, som ger vita klor i kombination med mantelteckning. Detta, eftersom de vet att de manteltecknade avkommorna till följd av sin teckning enbart har färglösa klor. Det här oönskade felet, de enstaka vita klorna, kommer alltså inte att "synas" på de manteltecknade avkommorna eftersom de till följd av sina vita fötter alltid har vita klor. Men när det föds enfärgade ungar, efter dessa anlagsbärande föräldrar, kan plötsligt de oönskade vita klorna framträda!
Mitt råd är: Avla
aldrig på kaniner med anlag för oönskade vita klor! Det hämmar sig i längden.
Mörka klor
Ibland har jag drabbats av att mina manteltecknade kaniner
med åren, när de blir äldre 4 -5 år plötsligt kan få någon mörk klo. Klorna ser
inte skadade ut, eller angripna av svamp eller något annat som kan ha orsakat
förändringen. Jag har själv ingen förklaring, utan efterlyser gärna en, ifall
någon annan har någon erfarenhet eller kunskap om detta.
Jag har inte heller någon erfarenhet av om detta är arvbart.
Så många gånger har jag inte fått det för att man skall kunna dra några
slutsatser. Hittills några enstaka djur på 40 år!
Fläckar på buken
Fläckar på buken verkar däremot vara anlag kopplat till själva mantelns utbredning. Ju större mantel med få fläckar på skuldran, desto fler färgade fläckar på buken. Förmodligen är det ett resultat av att man hela tiden väljer avelsdjur med i princip "så få scheckpolygener" (= lite vitt), som möjligt. Det är antagligen inte enbart i manteln och på huvudet utan även på buken man får större färgade partier. Hela kroppen påverkas om man reducerar antalet polygener. Manteln kan även få en tendens att krypa ner under buken, vilket inte heller är önskvärt. Idealteckningen skall ju ha en synlig vit kant nertill längs sidan. Fläckarna på buken syns väldigt tydligt på en enfärgad kanin som svart, blå eller madagaskar men nästan inte alls på en viltfärgad kanin, eftersom den har vit buk i sin grundfärg. Fläckarna syns bara i bottenfärgen om man blåser i pälsen.
Lyckas med manteltecknade
djur
Det som komplicerar aveln med mantelteckning, är att man inte enbart får stirra sig blind på teckningen. En Dvärgvädur består av så många fler komponenter än teckningen. För mig är fortfarande "typen" det viktigaste. Huvudet, kroppen och som en extra finess pälskvallite och färg. Men att få vinna "Best in Show" med en manteltecknad, vilket kanske är det svåraste uppdraget, känns som något extra. Något jag faktiskt vid det här laget lyckats göra många gånger. Samt att få bedömningen 20 poäng på teckningen! Min gamla "Flåhhackebackens Star Fighter" manteltecknad madagaskar blev faktiskt Best in Show sista gången vid 6,5 års ålder i Wasahallen i Stockholm och Sveriges allra först Champion i rksförbundet vid 8 års ålder! Han fick bedömningen 20 poäng på teckningen med kommentaren Exelent på LU 1988!
"Flåhackebackens Viggo" viltgrå
manteltecknad blev Best
in Show många gånger, Bästa manteltecknade Viltgrå
ännu fler och Best i Rasen två år i rad på LU!
Han var även Svensk och Norsk Dvärgkaninklubbs Champion. Bägge dessa kaniner
stammar tillbaka på
”Flåhackebackens Filepin” var Svensk Champion, Svensk och Norsk Dvärgkaninklubbs Champion. Även han vann många stora segrar. Bl.a blev han Best in show på SDK-vinterspecial i Borås 2003.
Hitills har jag blivit Klubbmästare på Viltgrå manteltecknade Dvärgvädurar i Svenska Dvärgkaninklubben 13 år i rad. Med de Madagaskar manteltecknade 19:e Klubbmästare + 9 ggr 2:a.
En av mina manteltecknade avelshonor Flåhackebackens
Baronessa (såld till Norge) är mamma till
Detta bevisar att det går att lyckas med de
manteltecknade!!
Det är en stor
utmaning, naturligtvis, men ingen omöjlighet.
Hoppas nu att ni med hjälp av dessa råd får fullt med förstklassigt manteltecknade kaninungar i era kaningårdar. Många av mina absolut framgångsrikaste utställningskaniner har varit manteltecknade så det går mycket väl att lyckas med dom! Det är en stor utmaning, naturligtvis men ingen omöjlighet.
Birgit
Lundberg/Flåhackebackens Dvärgvädurar