Hur många kaniner bör man ha, en eller två tillsammans?

Den frågan får jag så ofta att jag här skall försöka delge mina egna personliga erfarenheter och tips.

En ensam kanin?

Om en kanin blir ompysslad och får umgås med familjen den bor ihop med, så finner den sig bra till rätta hos oss människor, det är inte så mycket som krävs för att den skall trivas. De är flockdjur men i kolonin har alla sin egen håla och tolererar inte att någon annan tränger sig på där, så i sin sovbur kan de mycket väl vara ensamma. En kanin som lämnas ensam i en utebur där den är isolerad från familjens övriga liv och verksamhet kommer att känna sig väldigt ensam. Har man bara en kanin boende utomhus är det därför väldigt viktigt att man ägnar den mycket tid varje dag. Det är svårt att precisera en exakt tid men det rör sig om någon timme. Kaninen kan utan problem komma in i huset några timmar varje dag även på vintern, utan att det skapar hälsoproblem för kaninen med temperaturskiftningarna. Under vintern kan man däremot inte flytta en kanins boende ut och in, den anpassar sig till kylan och sätter päls därefter. Har man allergiproblem i familjen och inte kan ta in kaninen i huset så får man aktivera den utomhus, låta den komma ut i en rastbur och skutta runt. Led kaninen i sele på upptäcks färd i omgivningen, träna kaninhoppning osv. Har man enbart en kanin och ägnar den mycket tid så blir det en tam och trevlig kanin.

Skall man bara ha en enda kanin är det bäst med en hane. Han är sällskaplig och har samma temperament alla dagar. En del hanar börjar kissa i omgivningen för att markera sitt revir, ”här bor jag”! Skulle detta markerande bli för jobbigt att leva med kan kaninen kastreras.

Honorna har starka moderskänslor och vill, framför allt på våren, ha ungar. Det pockar på starkt hos henne och hon förbereder sig med att gräva bohåla. Har hon inte det så krafsar hon i burhörnet timme efter timme. Blir hon inte betäckt kan hon bli en riktig ”surkärring” morra och nafsa i sitt missnöje. Hon kan också gärna gräva sig ut för att leta efter en bättre plats där det förhoppningsvis finns en hane.

Två kaniner tillsammans?

Två hanar går absolut inte att ha tillsammans. Så fort de blir könsmogna så börjar de slåss och försöker kastrera varandra. Det blir mycket blodiga slagsmål!

Två honor brukar gå att ha tillsammans, helst om de kommer från samma kaningård och därmed har någorlunda samma grundlukt. Varje kanin har ju sin egen specifika individuella lukt. De kan om allt går som bäst ha mycket stor glädje av varandra, sitta tillsammans och mysa ihop, framför allt under vinterkylans nätter. MEN det är inte säkert att det blir så, det kan också bli så att den ena honan är större både fysiskt och psykiskt än den andra och då kan hon fullständigt undertrycka den svagare som får leva ”på nåder”. Den starkare tar först den mat den vill ha, den svagare får det som blir över. Den starkare tar det utrymme i buren den vill ha, den svagare får sitta i ett hörn. När det blir tid för brunst för den ena så kommer den att försöka ”rida” på den andra (allt i brist på hane) vilket brukar resultera i bråk. De slåss så tussarna ryker, men de brukar inte vara av så allvarlig art att någon blir svårt skadad, som när hanar slåss. Efter att de gjort upp om rangordningen så brukar det bli lugnt till nästa brunst. Har honorna gott om plats blir det mindre bråk.

En hane och en hona är idealförhållandet, men då får man ungar hela tiden. Så ideala lösningen är då en kastrerad hane och en hona. Den kastrerade hanen finner sig väl i att bli domderad av honan, han låter henne äta först och tycker att det är helt naturligt, inget att slåss om. En kastrerad hane brukar inte heller hetsa upp sig och bli arg om honan under sin högbrunst rider på honom. Det enda problemet med detta är att kaniner blir könsmogna så tidigt (3,5 till 4 månaders ålder) och man får räkna med att ha dom åtskilda under tiden från könsmognad fram till lämplig ålder för kastrering ( 6 månader).

Vilken sällskapskanin skall jag välja, hane eller hona?

Hanar

Positivt:

Vi som länge arbetat med kaniner är nog rätt överens om att hanarna är de som lättast blir tama och sällskapliga. De är fjäskiga till sin natur och vill vara till lags, honor fjäskar inte!

Hanarna är mer revirbundna och stannar lättare på tomten om de får springa lösa. Trivs de så springer de inte bort! Hanar har i stort sett samma lynne och uppträdande alla dagar året runt, med undantag för vårkänslor! Hanar av dvärgraserna är oftast mindre i växten och blir inte lika lätt feta som honor kan bli. Är man utställningsintresserad så är det ju en bonus att hanarna håller sig snygga långt upp i åren. Jag har haft hanar som vunnit utställningar hela 8 år gamla! Honorna tappar fort sin figur som utställningsdjur.

Negativt:

Hanar kan framför allt i ”tonåren” ungdomen bli kaxiga och försöka öka sin status i flocken och klättra i rang genom att göra utfall mot den som sköter honom. De kan morra och nafsa eller slå med framtassarna, då gäller det att tidigt sätta honom på plats. Ge honom en rejäl åthutning och ta ett stadigt tag om ryggskinn och öron samt vänd honom på rygg och hålla honom så några minuter! Då blir han spak, i naturen undviker kaninen till varje pris att hamna på rygg.

Kaninhanen kan ha stark revirkänsla och markera detta genom att ”spruta kiss” i den närmaste omgivningen och även på den som sköter honom. Detta går att åtgärda med kastrering som dock inte bör utföras före 6 månaders ålder. Före den åldern är kaninen inte färdigutvecklad i sin personlighet och man riskerar att få en jättetråkig kanin som tappat stor del av sin livslust. Det är också stor risk med sövningen under ingreppet. Kastreringen i sig är ett litet ingrepp eftersom kaninen har utanpåliggande testiklar och det är ytterst ovanligt med komplikationer i form av infektion eller liknande. Det är sövning som kaniner tål mycket dåligt och ju yngre den är desto känsligare! Det finns dock veterinärer som utför kastrering utan sövning, med lugnande medel och lokalbedövning (just på grund av sövningsrisken). Fråga veterinären innan!

Honor:

Positivt:

Framför allt kan hon få ungar. Vi är många som tycker att det är en stor upplevelse och ett riktigt äventyr att få uppleva en kulls födande och uppväxt. Kaninhonorna själva önskar ju inget hellre.

Man kan ofta ha flera honor i samma bur utan att de slåss. De får då sällskap och trygghet i varan och det blir inte lika kritiskt med att sysselsätta och aktivera dem på annat sätt.

En del honor är väldigt keliga och jättetrevliga som sällskapsdjur, särskilt om man umgås och pysslar mycket med dom.

Negativt:

Beroende på sin brunstcykel svänger honor hela tiden i temperament. Många är keliga och snälla hela tiden medan andra är jättegriniga och sura, morrar och bits vid brunst. Brunstcykel är kort, ca 18 – 21 dygn mellan brunsterna, den kortare under vår och sommar för att sen avta på hösten och i stort sett upphöra under vintern.

Honor som inte får ha ungar kan blir riktiga grinsippor. Deras psyke är så inställt på dräktighet och yngelvård att de ofta blir skendräktiga. Då bygger de bo och rycker päls från buken precis som om de skulle föda. En del honor kan också få rent fysisk smärta i äggstockarna av att de mogna äggens gulkroppar inte brister så som de skall göra efter parning. En sån hona kan av detta bli steril och naturligtvis ilsken av den ständiga värken. Detta går inte att åtgärda med annat än sterilisering som hos honan är en bukoperation och alltså ett väldigt mycket större och mer riskfyllt ingrepp än en kastrering hos hanen.

Honorna gräver bohålor i samband med sin brunst antingen i sitt hägn eller i sin bur. De följer sin instinkt och förbereder för en dräktighet och födsel. De kan vara sysselsatta med att gräva större delen av natten vilket kan vara mycket irriterande om man har dom i en lägenhet.

Som avslutning vill jag påpeka att man naturligtvis inte kan generalisera!

Alla individer är stora personligheter och alla följer naturligtvis inte givna mönster. En del beter sig helt utanför det som är vanligt för de flesta.

Därför måste varje familj själv komma underfund om vad som passar bäst i just den familjens levnadsmönster.

Hur bor man, hur mycket tid vill man lägga på kaninen?

Hur ser framtidsperspektivet ut? Vem tar vid om barnen tröttnar? Och så vidare!