Exempel på foder till Kanin.
Havre
har ett väl avvägt förhållande
mellan protein, fett och växttråd i kombination med god smaklighet.
Havren bör hellst vara hel för att vitaminer och enzymer inte
skall förstöras. Av prima havre åtgår 1,12 kg till
en foderenhet. Energivärdet är 11 MJ/kg. Det smältbara råproteinet
75 g/kg och calsiummängden 0,6 g och fosforhalten 3,5 g/kg. Havre
ger kaniner "spring i benen" så det kan vara svårt att få
hull på en livlig kanin.
Korn
bör pga sin hårda kärna
utfodras krossad. Det förkortar tyvärr lagringstiden. Krossat
korn bör förbrukas inom 3 veckor. Kornet kompleterar havren ur
enzymsynpunkt vilket är gynsamt för matsmältningen. Kornet
innehåller även mindre fett än havren. Det krossade kornet
bör dock som mest ingå till 30 % av foderblandningen. Invänjning
på korn bör ske gradvis, kan verka lösande. Av korn
sätter kaninen lättare hull eftersom det inte är lika aktivitetshöjande
som havre. En "vild" kanin som får mycket havre kan bli lugnare om
havren byts ut mot korn. 1 kg korn motsvarar en foderenhet.
Det är kornets näringsvärde som utgör grundmåttet
för en foderenhet. Energivärdet är 11,7 MJ och SRP är
80 g, calsium 0,4 och fosfor 3,5 g/kg korn.
Vete
är inte så omtyckt av
kaninerna. Det är hårt och svårtuggat. Verkar lite lösande
för magen.0,97 kg motsvarar en foderenhet och SRP är 73 g/kg
Vetekli
är en god källa av
B-vitaminer, spårelementen järn och koppar. Det har även
höga halter av proteiner, calsium och fosfor. Kli är mjökdrivande
men har också något lösande verkan. Det åtgår
1,31 kg för en foderenhet. Energivärdet är 9,6 MJ, SRP 110g
och calsium 1,5 g samt fosfor 11 g/kg vetekli.
Vetegroddar
är mycket uppskattat av kaninerna.
Det är rikt på E-vitamin, ökar därmed fruktsamheten,
har hög halt protein. Det smältbara råproteinet är
även här mycket högt hela 240 g/kg. Vetegroddar har
dock en nackdel och det är fettet (ca 8%) som lätt härsknar
vilket förkortar lagringstiden. När fettet härsknar förbrukas
E-vitaminet. Bör som allt foder förvaras torrt, mörkt och
svalt. Energivärdet är 13,8 MJ, calsium 8,6 g och fosfor 0,9
g/kg.
Majs
har låg proteinhalt, hög
halt av kolhydrater. Gul majs är rikt på A-vitamin samt spårelementet
selen något som svenskodlat spannmål ofta har brist på.
Majs har högt energivärde, då det innehåller en hel
del fett. Majsen är så hård att många kaniner inte
vill äta den. Blötlägger man den över natt äter
de flesta kaniner den begärligt. Alternativet är att krossa den.
Men då förkortas lagringstiden -vitaminerna förstörs.
Foderblandningen bör inte innehålla mer än högst 50%
majs. Föder man upp kaniner för slakt bör dessa inte utfodras
med majs då den kan missfärga kaninens fett och göra det
lösare i konsistensen. 0,93 kg motsvarar en foderenhet. Energivärdet
är 12,8 MJ, SRP 60 g, calsium 0,1g 0ch fosfor 3,2 g/kg.
Ärtor
är beska och hårda.
De har en hög halt av smältbart råprotein och kan ingå
i kaftfoderblandning om de males. 1 kg åtgår till en foderenhet,
SRP
ca 210 g/kg.
Sojamjöl
är det som blir kvar sedan
fettet extraherats ur sojabönan. Sojamjöl har hög halt av
smältbart råprotein 396 g/kg och lämpar sig därför
utmärkt som komplettering av proteinmängden i foderstaten. 1,13
kg motsvarar en foderenhet.
Solrosfrö
är omtyckt och ett bra komplement
för att få blanka pälsar. Fetthalt och proteinhalt
är hög. Energivärdet är 10,5 MJ, SRP hela 340 g,
calsium 4g och fosfor hela 13 g/kg frö. Värdet för
SRP är som synes mycket högt och solrosfrön ersätter
utmärkt sojabönor som proteinkälla.
Hö
är det foder som en kanin
hels av allt vill äta. Höets näringsvärde skiftar väldigt
beroende på vilka grässorter som ingår samt när höet
är skördat. Lämpligaste skördetiden är strax före
blomningen. En god regel är att höet skall skördas före
midsommar. För kaninens vidkommande är det viktigt att höet
är välbärgat, det får absolut inte vara mögligt.
Minsta mängd mögel och kaninerna får diarre´eller
blir rent av förgiftade och dör. Höet måste förvaras
luftigt, torrt och helst mörkt. Av ett bra gräsblandat klöverhö
åtgår 2,4 kg till en foderenhet och det smältbara råproteinet
är ca 75 g/kg.
Ett hg hö innehåller
lika mycket SRP som ett hg havre. En näve hö väger
ungefär ½hg och innehåller 3,5 g SRP.
Halm
kan i undantagsfall anses som fodermedel.
Det är i så fall havre eller kornhalm som lämpar sig bäst.
Halmen innehåller mycket växttråd och har låg halt
av SRP. Den får väl mera ses som en trivselfaktor i buren,
något att lägga ovanpå spånet och som under vintern
hjälper kaninen att hålla värmen. Saknas hö knaprar
kaninen gärna i sig halmen som tidsfördriv.
Grenar och Kvistar
från lövtröd och
fruktträd gnages med stor iver. Framför allt under vårvintern
då bladknopparna svällt. Dessa är fulla av näring
och vitaminer. I barken finns många mineraler. Dessutom är det
utmärkt
för tändernas nötning och en rolig sysselsättning
för kaninen. Jag brukar börja beskärningen av fruktträden
redan på hösten och fortsätter långsamt under vintern,
när våren kommer har kaninerna ätit upp alla grenar jag
skurit av.
Längst ut på björkgrenar
finns under vintern ett gift som förhindra att harar gnager i sig
björkskotten. Av detta gift får kaninen ont i magen. Tar man
björkkvistar bör den yttersta delen klippas bort. Blåbärsris
är också en tillgång. På vintern kan man sätta
riset i vatten så det slår ut innan man matar med det.
Ljung
är också omtyckt foder
. Inte heller jung innehåller något smälbart råprotein.
Ljung är lätt att torka och ser dessutom vackert ut som eternell.
5,1 kg åtgår till en foderenhet
Barrväxter
Tall-, gran- och enris är
omtyckta foder. Godast och nyttigast är enris. Det har en mycket god
dietisk inverkan vid tarmbesvär, kanske för att det saknar smältbart
råprotein. Kaninernas motståndskraft mot sjukdommar och fruktbarheten
sägs öka vid risutfodring. Glöm inte att barr är vinterns
grönfoder! 3,2 kg motsvarar en foderenhet.
Blad och Löv
är ett mycket värdefullt
och lämpligt kaninfoder. Färskt under sommarhalvåret och
lufttorkat under vinterhalvåret. Bäst är asp, sälg,
rönn och björk. Eklöv innehåller oxalsyra och är
därför inte så goda. Insamling och torkning av löv
bör ske före september månad, därefter sjunker näringsvärdet
fort då träden förbereder bladfällning. Av färska
asplöv åtgår 4,4 kg och av torkade 2,2 kg till en foderenhet.
SRP för färska asplöv är 40 g och för torkade
79g/ kg löv. Blad från fruktträd och bärbuskar är
omtyckta. Bladen på rabarber är dock giftiga. Hallon och jordgubbsblad
är rena delikatessen. Blad och stam från solrosplanta är
näringsrikt och omtyckt. Jordärtskockans blad är också
ett omtyckt foder. Jordärtskockan är även frosttålig
och ger ett grönfoder långt in på hösten.
Vitkål
ätes begärligt av kaninerna.
Speciellt under vinterhalvåret då det är brist på
saftigt foder. Det är rikt på A-vitamin och mycket rikt på
C-vitamin. C-vitaminbrist är vanligt under vinterhalvåret.
C-vitamin förstörs lätt exempelvis under upphettning vid
pelletering av foder. Vitkål är gasbildande och får
endast ges i mindre mängder.
Potatis
har ett högt fodervärde
tack vare stärkelsen. Kaninerna äter den både rå
och kokt men tillgodogör sig näringen bättre om potatisen
är kokt. Till en foderenhet åtgår det 3,8 kg kokt potatis,
SRP 11 g/kg. Tänk på att potatisgroddarna är giftiga.
Ger
man rå potatis måste groddarna rensas bort. Energivärdet
är 3 MJ/kg.
Rotfrukter
Foderbetor, kålrötter
och morötter är alla bra vitamintillskott. Morötter är
väl den rotfrukt som kaninerna gillar bäst. Rotfrukter innehåller
mycket lättsmälta kolhydrater men har låg proteinhalt.
Därför är det rena bantarmaten. Ett tillskott av saftfoder
till de torra fodermedlen gör att dessa utnyttjas bättre. Energivärdet
för morötter är 1,5 MJ/kg. Smältbara råproteinet
(SRP) endast 8 g/kg, calsium 0,4 g och fosfor 0,3 g /kg. 7.8 kg åtgår
till en foderenhet. Morötter är rikt på A-vitamin. Eftersom
vitamin A förstörs under lagring är torkade morötter
ett bra alternativ. Torkningen fungerar som konservering.
Rotfruktsblast
är omtyckt av kaninerna men
får ges med urskillning. Bäst är morotsblasten, därefter
betblasten och sist kålrotsblasten. Blasten har dubbelt så
högt värde av SRP som motsvarande rotfrukt har men pga den höga
halten växttråd är fodervärdet lägre. I blasten
finns en del organiska syror, särskillt oxalsyra. Den får därför
en starkt laxerande verkan. Denna nackdel ökas ännu mer om blasten
dessutom är jordig. Av morotsblast åtgår 7,7 kg till 1
fe, betblast 10,3 och kålrotsblast 10,6 kg/fe. SRP för morotsblast
är 25 g /kg.
Fodermärgkål
Växer ymnigt långt in
på hösten eftersom den är mycket frost tålig . Odlad
på god jord och med riklig jödsling kan den nå en höjd
av 1,5-2 m. Den liknar brysselkål och anses ha uppkommit genom korsning
mellan grönkål och ovanjord-kålrabbi. Fodervärdet
uppgår till ca 9,6 kg per foderenhet och den innehåller inte
mindre än 1,6 % råprotein. Energivärdet är 1,2 MJ/kg.
Betfor
består av torkad betmassa
med tillsats av melass. Det är aptithöjande och mycket uppskattat
av kaninerna. Betfor måste blötläggas minst ½
dygn före utfodringen eftersom den sväller kraftigt. Betfor innehåller
även 2g magnesium/kg samt kobolt. Finns det tillräkligt
med kobolt i fodret kan bakterierna i kaninens tarm framställa vitamin
B12. Detta vitamin är av stor betydelse och medverkar bl.a. vid nybildningen
av blod. Energivärdet är 10,9 MJ och SRP 65 g/kg, calsium 6 g
och fosfor 0,5 g /kg. Ett drygt kg åtgår till en foderenhet.
Frukt
av de allra flesta slag är
både nyttigt, vitaminrikt och uppskattat. Bananskal ätes också
gärna av kaniner men det bör man inte mata med. Bananerna svavlas
för att inte mögla under transport, skalen blir därmed giftiga.
Bär
ätes gärna av kaninerna.
Till och med rönnbär som ju är ganska sura. Bär är
mycket vitaminrika. Kaninerna sträcker sig upp på tåspetsarna
för att nå mogna hallon i hallonlandet. Får de möjlighet
att röra sig i jordgubbslandet mumsar de gärna i sig både
jordgubbar och jordgubbsblad.
Hushållsrester
uppskattas ofta av kaninerna. Kokt
potatis, kokt ris och kokt spagetti är några av de foder man
kan ge. Brödkanter såväl torra som färska. Cornflakes,
havregryn eller myssliflingor brukar uppskattas. Kex, skorpor och knäckebröd
, alla sorter, är en ren delikatess.