Bettfel en genetisk defekt orsakad av människan.

Ett allvarligt och vanligt förekommande problem som många av oss uppfödare av dvärgkaniner stött på under åren är bettfel, där framtänderna inte har rätt vinkel eller position. Det är ett vanligt problem även hos dvärghundsuppfödare. Att felet är så vanligt bland just dvärgraser av olika djurslag beror bl.a. på huvudformen. Människan -uppfödarna- har designat om naturens skapelse. Man har förändrat huvudets ursprungliga form och därmed kortat ner käkens längd men även andra faktorer inverkar på problemet.

Kaninen tillhör hardjuren i andra familjen. Vildkaninen har ett avlångt nosparti, där underkäken har en längd som exakt är anpassad att möta överkäken. Tändernas vinkling är precis den rätta, för att de i mötespunkten skall hamna i rätt position och jämnt nötas ner sedan tusentals generationer. Kaninens tänder växer kontinuerligt med en tillväxt på 5-10 mm i veckan! Detta gör dem ständigt skarpslipade och fräscha. En del kallar "bettfelet" för "växande tänder". Ett vilseledande namn, eftersom kaniner alltid skall ha ständigt växande tänder. Det är hela finessen i gnagarens konstruktion. Det är detta som möjliggör att kaniner och andra gnagare kan äta bark, grenar, rötter, hö och andra hårda och cellulosarika växter. Genom den hårda nötningen blir tänderna ständigt nyslipade och vassa. Tack vare tillväxten blir de aldrig nerslitna utan förblir ständigt i frisk kondition högt upp i ålder.

Hur ser då ett korrekt normalt bett ut hos kanin? Kaniner har 28 tänder, varav 16 i överkäken och 12 i underkäken. Tänderna utgörs av fyra framtänder (Incisiver) i överkäken, två stora främre och två små bakre stödtänder (s.k. pegs). I underkäken sitter två stora framtänder. Framtänderna biter av födan och klipper upp den i små korta bitar som förs med tungan intill kindtänderna. Mellan framtänderna och kindtänderna finns ett längre mellanrum (diastema) där tänder helt saknas, eftersom kaniner saknar hörntänder.

Kindtänderna består av tre främre kindtänder (premolarer) på var sida i överkäken och två på var sida i underkäken. Samt tre bakre kindtänder (molarer) på var sida i överkäken och tre på var sida i underkäken. Kindtänderna maler sönder födan genom att tugga ca 120 gånger per minut. Kaninen tuggar växelvis, på en sida i taget, genom att föra käken fram och tillbaka i sidled.

Underkäken sedd ovanifrån Överkäken sedd underifrån

Kranium visande korrekt bett

Vid ett korrekt bett skall undertänderna precis smita in under, bakom framtänderna och möta framtändernas bakre stödtänder. Framtänderna biter av födan och klipper upp den i små korta bitar som förs in till kindtänderna med tungan. Kindtänderna maler sen sönder födan genom att tugga ca 120 gånger per minut. Den tuggar originellt nog på en sida i taget.

Mjölktänder
Kaniner har som alla däggdjur mjölktänder. I varje överkäkshalva finns 2 framtänder (incisiver) och 3 bakre kindtänder (molarer), i varje underkäkshalva 1 framtand och 2 bakre kindtänder. Totalt finns alltså 16 mjölktänder. Dom fälls och ersätts vanligen av de permanenta tänderna redan i fosterlivet kort innan kaninungen föds. De kan dock sitta kvar en kortare period efter födelsen.

Tändernas nötning

Framtänderna är avsedda att slita och skära loss födan från marken. Tänderna har olika densitet/täthet, emaljen är olika tjock på tandens fram och baksida. De främre övertänderna har hård, tjockare emalj på utsidan än på insidan. De främre undertänderna har i stället kraftigare emalj på insidan än på utsidan. Det gör att övertänderna slipas av undertänderna på insidan och får en skarp ständigt nyslipad spets. Undertänderna slipas på sin överkant och framsida när dom nöter mot övertänderna. Kaniner och andra hardjur har dubbla rader framtänder i överkäken. Bakom de två främre framtänderna, finns det två mycket små tänder. De två framtänderna i underkäken ska passa in i den lilla fickan som bildas mellan de stora och de små bakre framtänderna i överkäken. I fickan finns nervceller som reagerar när underkäkens framtänder stöter emot när kaninen tuggar. Dom nervcellerna styr delar av tändernas tillväxt. Ökar slitaget växer tänderna snabbare.

Tändernas slitytor är på bilden markerade med pilar.

Nerslitningen av tänderna kommer då att ske enligt:
Slityta 1 = Framtändernas nederkant nöts mot den hårda, cellulosarika födan, samt av undertändernas nötning mot övertändernas baksida och nederkant.

Slityta 2 = Undertändernas ovankant, framkant nöts mot övertändernas baksida och de små stödtändernas framkant.

Slityta 3 = Stödtändernas nederkant slipas av undertändernas ovankant. Sammantaget ger denna nötning tänderna deras karaktäristiska mejselform.

Korrekt                      Slityta 1                      Slityta 2                          Slityta 3

Tänderna har en högst avsevärd längd. De löper allra största delen inne i käken respektive kraniet.

Tänderna är tack vare detta stadigt förankrade i skallen. Pulpan är dessutom väl skyddad i skelettet. Bryts en tand av är ingen stor katastrof skedd. Det gör inte särskilt ont och den växer snabbt ut igen. Normal tillväxthastighet av framtänderna är mellan ½-1 cm i veckan. Med lite fantasi kan nog de flesta förstå hur katastrofalt resultatet blir om kaninen föds med fel vinkling av framtänderna. Det är just vinklingen av tänderna som vi uppfödare har ändrat genom att vi bl.a. ändrat skallformen och käklängden hos dvärgraserna. Det krumma nospartiet och den nerkortade käken fodrar en kraftigare vinkling av tänderna för att nerslipningspunkterna skall hamna rätt.

Olyckshändelse
Om en kanin bryter av en tand måste man vara mycket observant när den växer ut igen. Det gäller att den hamnar rätt. Mötande-motsatta-tand måste regelbundet klippas tills den avslagna vuxit ut igen, eftersom ingen nerslipning sker. Daglig kontroll av bettet tills den ny utvuxna tanden är i rätt position är nödvändigt. Om kaninen inte återfår tänderna i rätt position måste man fortsätta att klippa tänderna ofta. Eftersom de växer så fort måste det ske varje vecka! Fodra dessutom med mat som kaninen får gnaga på som bark på grenar och kvistar, mycket halm och hö. Då har den chans att naturligt slita ner tänderna.

Vad gör man med en kanin som visar sig ha ett felaktigt bett? Några av de missbildningar som kan förekomma.

Tångbett är när underkäken är lite för kort, eller vinklingen av tänderna är sådan att framtänderna möts rakt mot varandra.
Då kan inte längre normal nednötning ske utan felet kan leda till att framtänderna blir alldeles för långa eller kommer att böja sig inåt eller utåt eller i sidled som elefantbetar.
Slits inte framtänderna på normalt sätt resulterar det i att även kindtänderna blir förväxta eftersom inte heller de slits på normalt sätt, då avståndet mellan över och underkäken ökar.

Tångbett Underbett Underbett Underbett och missbildade kindtänder

Vid underbett är underkäken för lång eller så har tänderna fel vinkling så framtänderna inte möts alls. Det leder till att de växer utan nerslipning. Mycket snabbt kommer övertänderna att tränga ner i underkäkens framkant och undertänderna att växa upp mot nosen, framför övertänderna. Kaninen kan efter kort tid inte längre få in föda i munnen, ännu mindre tugga den och kraftig avmagring följer snabbt. Klipps inte tänderna med några dagars mellanrum utsätts kaninen för ett gravt djurplågeri!

Det förekommer även ärftlig avsaknad av de små bakre undertänderna bakom framtänderna i överkäken. Kaniner med denna defekt ska naturligtvis inte gå i avel!

Hur angriper man problemet genetiskt i sin avel?
Vinklingen av tänderna har stor genetisk genomslagskraft. Ni kan bara gå till er själva och jämföra era tänder med era föräldrars. Bettets utformning har oftast stor likhet med föräldrarnas. Djur med bettfel föder ungar med bettfel.

Vad beror det på? Hur ser nedärvningen ut, måste jag avliva alla mina kaniner? Det är ett stort och komplext ämne som inte kortsiktigt, eller så enkelt går att lösa. Man vet numera att det är många olika gener/anlag som tillsammans påverkar bettet på en kaninunge medan den växer. Inte enbart skallens och nosens form och längd, utan även käkarnas tillväxt i bredd och längd, påverkar tändernas placering och vinklar. Tänderna sitter också djupt förankrade i skallbenet och tillväxer ständig från roten (rötterna markerade med gul färg). Fodrets struktur har också visat sig ha betydelse genom sin påverkan på käkens rörelser. Allt detta sammantaget ger ett bett som i bästa fall är korrekt.

Huvudets och nosens form. Kaninraser med en huvudform som förändrats från ursprunget, vildkaninens smalare och mer långsträckta form, får statistiskt sett oftare bettfel. Det är väl känt inom avel med hund och katt, att överdrivet rundad skallform och därmed förkortade nospartier ofta leder till problem med tänderna. Något för oss med dvärgraser att vara observanta på när vi väljer avelsdjur. Huvudformen påverkar naturligtvis också tändernas vinklar i förhållande till varandra. Vinkeln på tänderna är otroligt viktig och pyttesmå variationer ger stor effekt. Nospartiet bör inte vara för tillplattat och kort. Som i alla sammanhang är lagom bäst! Om ni betänker hur långa tändernas rötter är, så blir det uppenbart att skallens form får stor betydelse för framtändernas vinklar. Är nosen plattare blir vinkeln brantare. Underkäkens framtänder och kindtänder växer naturligt snabbare än överkäkens, kanske för att de slits mer när kaninen äter. Om tänderna under denna tillväxt hamnar i fel läge mot varandra så blir det stora konsekvenser. Ibland växer delar av skelettet olika fort. En genetiskt bevisad defekt är när underkäken är för lång i förhållande till överkäken, omvänt om överkäken är för kort, och underkäkens fram-tänder hamnar utanför överkäkens tänder! (Mandibular Prognathism).

Fel på kindtänderna

Kindtänderna har på ovansidan räfflor, som ständigt nöts när födan krossas och mals sönder genom underkäkens sidorörelser och tryck upp mot överkäkens kindtänder.

Är det fel på framtänderna så kommer det naturligtvis att påverka slitaget på kindtänderna och vise versa. Kindtändernas form och placering kan skapa andra allvarliga problem. Det är i stort sett omöjligt för oss uppfödare att se så långt in i munnen på kaninen. Tecken på felaktiga kindtänder är ofta att kaninen börjar dregla, det kan bildas väldigt vassa kanter som skär in i kinden eller tungan. Kaninen vill inte äta hö och grova fibrer och magrar av. Tandrötter som fortsätter växa eller sitter fel kan också förorsaka ögonproblem, då roten kan trycka mot ögats insida. Tandrötter kan också skapa varbölder i käkarna.

Fodrets inverkan

Det har visat sig att käkarnas tillväxt och utveckling förutom arvet också beror på hur mycket käkarna används. Vilket motstånd som muskulaturen utsätts för när den biter av grova strån och gnager bark. Vilda kaniner lägger större delen av dagen åt att söka och äta grovfoder. Gräs/hö innehåller kisel som också påverkar slitaget av tänderna. Något att notera är alltså att grovfodret kaninen får under sin uppväxt spelar en viktig roll!

Måste jag slakta alla?

Eftersom man vet att det är många olika anlag inblandade så är bettfelet svårt att härleda till bara ett visst avelsdjur. I vissa kombinationer av föräldradjur så uppstår förstärkning i någon av de inblandade generna som resulterar i felaktigt bett hos avkommorna. Därför kan ett avelsdjur som tidigare gett korrekta avkommor kombinerad med en ny partner ge avkommor med bettfel. Ingen av dom behöver ha gjort det tidigare men tillsammans förstärks något av de inblandade anlagen.

Man måste bokföra alla parningar och deras resultat. Efter ett tag kan man i bästa fall se att en viss individ lämnar många avkommor med bettfel i olika kombinationer av partners och då naturligtvis plocka den individen ur aveln. Att slakta ut hela besättningar leder ofta inte så långt. Vid inköp av nya djur har man ingen aning om vilka gener de nya djuren har och hur dom kommer att passa till den gamla stammen. Lär känna dina egna linjer och skynda långsamt, att bedriva avel gäller alltid att arbeta på lång sikt. Bättre är att konsekvent kontrollera alla nya avkommor som man tänker spara för fortsatt avel. Kolla ungarna redan vid 3 veckors ålder. Då bör bettet ha hunnit ändra sig från babystadiet till ett synbart korrekt bett. Alla kaninungar föds med tångbett. Allteftersom ungen växer förändras tändernas läge långsamt för att vid ca tre veckors ålder ha nått fram till ett korrekt bett. Vid den åldern börjar kaninungarna äta själva och dimängden minskar gradvis. Alla ungar som vid den åldern har ett normalt bett får gå vidare som avelsdjur. Gör sedan regelbunden inspektion medan den växer, för att ha kontroll över andra komponenter under utvecklingen. Eftersom huvudets form och käkens tillväxt ändras hela tiden allt efter som ungen växer.

Tänk på att utvecklingen i din besättning beror på vilka djur du väljer att para. När ni tillför nya avelsdjur till besättningen så använd dessa sparsamt till få partners i början. Då hinner man upptäcka om dessa nya individer påverkar tandstatusen hos avkommorna. Man kan också få ledtrådar om vilka kaniner i den egna besättningen som är anlagsbärare. Var rädd om de lite äldre, väl beprövade kaninerna ni har. Dom kan vara väldigt värdefulla inte minst att testa nya mot. Tyvärr är kaniner som importeras ofta väldigt skiftande i sin genuppsättning. I Europa har man inte överallt samma seriösa syn på avel som vi har här i norden. Man för inte heller stambok på samma sätt. Får kaniner bettfel så slaktar man där bort dom utan större betänkligheter. Man värderar mer kaninens exteriöra fördelar än dess anatomiska sundhet. Som uppfödare har Du ett moraliskt ansvar för de djur som Du genom Ditt avelsarbete sätter till världen.

Försöker vi konsekvent avla efter dessa enkla regler. Kommer dvärgkaninstammen långsamt att kunna "rensas ren" från tandfelsanlaget. Målet är att få en homogen frisk stam som samtidigt har ett för oss attraktivt utseende.